Jag har tänkt på en grej, nu igen. Bokstäver är himla finurliga och luriga små saker. Men hur kommer det sig egentligen att bokstaven W uttalas dubbel-v på svenska och double-u/dubbel-u på engelska?
"För att det är ett dubbelt v", säger svenskarna.
"För att det är ett dubbelt u", säger amerikanerna.
Nå, hur ligger det till egentligen?
För det första kan man ju titta på själva bokstaven. Ser den ut som ett dubbelt v eller ett dubbelt u? På datorn ser den ut som ett dubbelt v, åtminstone för mig. Däremot liknar w:et mer ett dubbelt u när jag skriver för hand, men det kan ju förstås bero på taskig handstil.
För det andra är W en konsonant. V också. U är en vokal. Någon som vill motbevisa mig nu?
Men det kanske bara är att dra till med vilken bokstav som helst och dubbla den för att få W, beroende på hur man vill ha det. Dubbel-v kanske heter tupla-ä på finska?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är inte ett dubbel-v ...det är ett sydligt M....;)
eftersom handstilen kom före tangentbordet var u och v väldigt lika när man skrev. kanske någon läste fel helt enkelt??
eller så tog engelskan till ett u för att det blir smidigare att uttala med u än v.
ja det finns många mysterier i livet som den där med kon i Suneböckerna
varför blir mjölken vit när en brun ko äter grönt gräs...eller nåt sånt
Skicka en kommentar