Underligt är det, att en olycka sällan kommer ensam. Kanske är det någon sorts negativ karma. Man blir laddad med negativ energi och sedan suger man till sig problem och dåliga nyheter som en svamp. Som om det inte var tillräckligt som det var, liksom.
Jag måste nog ge Gud* guldstjärna i boken för att han ordnat detta år så förträffligt för så många av oss. Det kunde knappast blivit rörigare. Och precis när man tror att man nått en gräns för hur mycket man klarar av, så blir det lik förbannat värre. Märkligt, som sagt. Och om det mot förmodan dyker upp något fint och bra så försöker Gud se till att den positiva sidan inte överväger utan lastar på lite fler bekymmer för att man fortfarande ska känna att man lever.
Kan det kanske räcka för ett tag nu eller är det mer på gång? I så fall överväger jag alternativet att dra täcket över huvudet. Fast jag vet att det är fullständigt meningslöst. Jag vet av erfarenhet att det inte blir bättre. Om inte liften fungerar får man springa i uppförsbacken istället. Men usch, vad det tar emot i början.
* Eller ödet, eller en högre makt, eller vad det nu är som styr över sådant vi själva inte rår på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar